Danmarks Breve

BREV TIL: Arne Magnusson FRA: Thormod Torfæus (1705-10-05)

TORFÆUS TIL ARNE MAGNUSSON. Stangeland5. oktober 1705. AM. 1057 IV, 4to. Egenhændigt. Desuden kopi i AM. 285, fol., s. 335—40, 343 med skriverhånd (Sigurður Ólafsson?). Øverst på første side har A. M. noteret »Medt. 11. Novembr.«.

Besvarer først nu A. M.s brev af 25—26/9 1704, da han i foråret var optaget af en påtænkt Københavns-rejse, som dog forhindredes ved langvarig vænten på en Sigurd Olavsson (islandsk student). Kongen var ifjor på Stangeland; da leverede T. til justitsråd Wolfen alle de fra det kgl. biblotek udlånte bøger og A. M.s revers på dem, der var hos ham. Stavanger-brevene kræver T. sig tilsendte og ikke biskoppen, da det for dem givne revers er udstedt til T. De til A. M. i Kbh. udlånte 4 bøger har Ásgeir Jónsson allerede bragt med tilbage til T., men A. M. har mange flere til låns; angående de to kgl. håndskrifter ved mr. Lerche ingen besked. T. klager over A. M.s ufyldestgørende ordning af forholdet til boghandler Liebe og ass. Lorentzen. Gentager vidtløftig fremstillingen af sin tvist med skifteretten i anledning af en obligation i boet efter en afdød nabobonde, da han hører, at A. M. er på nedrejse fra Island. I denne sag har T. indsendt to suppliker, hvoraf kopi vedlægges; Ásg. Jónsson har hele vinteren ikke haft mod til at minde oversekretær Vibe om sagen; nu beder han A. M. tale med oversekretæren selv, så at det ansøgte bevilges. Vicestatholder Gabel sagde T. ifjor i kongens nærværelse, at A. M. væntedes til efteråret. Forespørger sig om forekomsten af navnene Grønland og Island i de til Ansgar udstedte pavelige og kejserlige breve.

Monfrere!

Ieg fiech hans goda schriffelse daterat i fyrra i Kyrkiubæiar Claustri mellum 25. och 26. 7br., dagade vpp ad svara i vor, þar ieg huorn dag vænti sialffur ad draga thil Hafnarstadar, enn s. 393 kunne þo eche ad komast burt, pui ieg vænte Sigurdar Olafsonar daglega, enn hann kom eche fyrer þann 4. Iulii, pa var pad off seint. Ioffur var hier i fyrra 1 , þa leverade ieg Iustitzraad Volf allar hans bækur, sem hia mier voru, och Monfr. revers vppa þær hia hönum eru, so hia mier er eche meir att heimta aff hans bokum 2 . Eche voru þær po so hart heimtadar. Enn ieg villde helldur schilia mig aff med þær enn ad vera i mispancha fyrer þær, þo sakna ieg nochurs, sem ieg eche heffe copie aff; þad var och i ioffurs breffue thil min, ad eff ieg heffde laanad nochrum nochrar þar aff, schylde ieg seigia, huar þær være, enn öngvum var lanad vtan Monfr., huor helst sem þad heffur angieffed. Ieg vard pad att seiga. Þau 3 Breff, sem ieg heffue leverad Monfr. aff Stavangurs Capittel, heffur hand gieffued mier sitt revers vppa, enn eche Biscupum, þui villde Monfr. lata mig þau faa. þo schriffade ieg Biscup Stoud thil effter Monfr. forlæge och excuserade, att hann eche haffde schriffad honum thil, och loffade ad aare schylde sche, enn nu er hann soffnadur 4 , enn vm breffa schyrslu neffnde ieg eche, þui hönum kom þad eche thil aff Monfr.; huor a vid sinn sala. Þær bækur aff minum, sem ieg lanade Monfr. i Copinhaffn, haffde Asgeir tekid thil sin, firr enn ieg visse aff, och eru þær hier fiorar. Enn langt fleira a ieg effter hia Monfr. Eche visse Lerke neitt aff ioffurs bækum[!], som 5 Monfr. schriffar att haffa bedit hann ad taka par vt aff och geima vel. Mun nu Iustitzraad Volf affordra pær i moti Monfr. revers. Monfr. schyldist nockud snögglega sidast vid minar sakir fra Copinhaffn, hann sier nu huad ageingt heffur ordet. Huornin a ieg, sem Monfr. schriffar, ad neida Liebe thil ad bliffa vid sina contract, þar ieg öngva heffe. Originalen er hia Monfr., ieg lidia copie och lacuna vti, þad s. 394 kann nu eingen betur giora enn Monfr. och bid ieg hann vilie nu giora þad, saa Dissertatio su verde þrycht, fyrr enn assignationer 1 vdstediast aff Cammernu. Hann heffur och sialffur bedet mig att giora registur yffer Seriem, þad heffe ieg giort hönum och eche mier thil vilia, och nyar notas med, nu vill hann eche helldur þrychia þad. Þar bid ieg Monfr. vilie drifa hann thil. Ass[ess]or Laarentsson schriffade Monfr. mier thil ad haffa tekid vppa sig ad lata prenta Hrolfs Kraka historiam, enn neffnde eche vppa huad condition, nu vill hann eche vita aff ödru enn vppa min egin vmkostning, 9 & huort arch. Ieg heffe ordet ad indganga pad fyrer nod saker. Enn huor morg exemplaria mun hann lata prychia par hia? Ieg bekosta verchit och vil eche haffa yffer 300, 20 meina ieg honum sie bevilgad och eche yffer. Enn nu eru öll Orcadum exemplaria hia hönum. Ieg heffe gieffed Monfr. fuldmacht att indfordra þau, och end nu stendur þad þar vid. Monfr. sier nu, huoriu framvindur. Nu koma frechari min eigin liffsaga sidan vid schyldust. Ieg sakna Monfr.; betur heffde tekist, heffde hann verid heima, och huort aar vonade ieg hans affturkomu. Vppa von och vara schriffa ieg þetta, och effter kaupmans a Budarstad Mons. Heins beretning, att Monfr. villde sigla vt med Eyrarbacha schipe. Nu seiga adrer þad logere thi[l] Luchustad, och er vndarlegt eche helldur att fara med Haffnarfiardar eda þeim, sem gange direct thil Hafniam, þo kann hand senda sitt töi med þeim. Ieg sende copie aff tveim supplicatium, sem Monfr. sier, sem ieg heffe giort thil iöfur[s] 2 ; pa fyrstu leverade ieg Obersecreterer Vibe i Stavanger pann 9. Iulii i fyrra, enn kand echert svar ad faa, mier eche thil litin 3 schada och langt fortred; Asgeir, sem er stor aarsag i öllu 4 , atte ad minna Obersecreteran vppa hana i allan vetur, enn hann heffur alldreig porad ad tala vid hann 5 . s. 395 Sidan heffur Mag. Rasch latid sækia þar effter i Cancelienu, þa iofur och Viibe voru i Holstein, su fantis eche, vtan resolution att þad visadist thil log och rett effter forrige. Enn þad maa vera effter ioffurs breffe thil stifftamptmand Paavisch, att hand schillde hialpa mier och giore 1 allt assistens effter lögum. Enn ad Monfr. kunne ad vita sokina, þa heinger hun saa saman.

Hier bio eirn madur vid strondina, hiet Knud Pedersson, och fiech eina echiu, sem var gifft hier fra gardinum. Hun deir och þeir i Stavangur, Byfogeden, och þeir sem voru setter i Aaberraadmands Court Höyers stad þui Vicestadtholder haffde suspenderad hann fra sinne bestillingu), hieldu schiffte hier nidur vid strondina a arffatofftune, þeir vurderude buna 2 effter eigin villd, och sem madurin haffde hladit sina schutu med fisch och laa vppa sinne reisu, þeir vurderudu begge delen, och straxs ætludu thil Stavangur med þetta, och sem hönum þotte þetta eche bærelegt, bad hann mig ad cavera fyrer sig fyrer þan anpart, sem hann atte ad gieffa sinum stiupbörnum. Ieg böd mig þar thil, enn þeir villdu eche nægast þar med, þui liet ieg bera peinga, sem ieg lanade mannenum, och part bar hand sialff[ur], 418 Rixd. Þa toku þeir och töldu, och borgudu sier sialffum fyrer sitt omak, sem þeim sialffum likade, och þad aff minum peningum, þui aff buens midlom siest, att þar voru öngver adrer peningar. Offuirformindarin tok alla peningana thil sin. Hier var eche stempladur papir ad faa, þui drog þad leinge vt, fyrr enn ieg tok mansins handschrifft, enn tok hana þo med hans hond och zignet och tveggia manna attest, sem settu sin noffn vnder thil viturligheit. þria daga þar effter do madurin hastugt, sialfan Huitasunnudag, þa ieg och min husholderscha vorum vid kirchiuna. Sidan koma þeir fra Stavangur ad registrera buid, och þar effter hielldu þeir schiffte; þa legg ieg þessa handschrifft fram, och þeir taka hana an, faa minum fuldmechtugum hana thil baka, giöra mier vtleg i voru och huusum och gieffa mier lodzedel, borga mier och i peningum 100 Rixd., gieffa mier so handschrifft att bethala resten vm 8 daga sicht; nu var ieg fornoygdur, och kunne eche giora meira vid þess dauda handschrifft och casserade hana, eda kastade burt. Nu hallda þeir eche termin, ieg schriffa þeirra formann thil, och hand alltid loffar ad bethala, þad varar so leinge sem s. 396 amptmand Hamond kiemur vpp. Hand var hier hia mier och lanade minn bat thil Stavanger, Asgeir filgde hönum, hann loffade ad befordra sokina, och vid schylldum vera vinir och ieg schylde finna þad i gierninginum. Asgeir fordrar och fær peingana so nær sem 60 Rixd. och schriffar vppa lodzsedelen sina qvittering, lætur so peningana nidur i sina kistu. Sidan kiemur Byfogeden och kreffur þess dauda handschrifft, hann loffar henne, enn visse þo, ad hun være casserud; hann hotar hönum med arresti, par med fær hann þeim peningana och for so heim, enn þeir setia þa i arrest, thil handschrifftin leveradist, hia einum borgara, enn sidan tekur amptmadurin þa thil sin allt med Asgeirs sampyche. Ieg schriffa sidan amptmanne och hinum thil, ad su handschrifft være mier med vtleg och obligation fornöyed. Enn och þeir villdu þad eche heyra. Ieg steffne þa thil hostpings hier a næsta bæ þeim vitnum, sem bæde hoffdu talid, borid peningana nidur och heyrt mansins medkienningu, ad giora sin eed. Enn sidan ieg eche haffdi steffnt schifftaforvaltorrnum 1 thil forhör, maatte eche min vitne heyrast och voru affvist och pad i amptmansins nærverelse. Enn ieg meinte ieg haffde öngva sok vid pa vm peningana, huar fyrer þeir þyrfftu ad steffnast. Enn proff mætte ieg færa þar fyrer vtann. Læt sidan steffna þeim thil forhör och sialffur bekosta allt saman. þar verdur svarid, att þad heffde verid miner egen peningar, borid nidur thil þeirra, þa þeir forrettudu schifftet, mansins egen bekiendelse, att hann være mier so marga peninge 2 schyldugur, och sialffur Offuirformyndarin, som tog vid peningunum, gaff och sitt schrifftligt attest þar vm. Enn eche maatte þetta ansiast. Þeir vilia endelega haffa þess dauda handschrifft, sem þeir och hoffdu feingid thil forna, och antoku, och maattu þa behallda henne heffdu peir viliad. Ieg sagdist haffa iardagods och vera sufficiant fyrer peingunum, enn maatte eche hialpa. Bid pa, ieg mætte faa copie aff þeirra forretning, legg peinga þar fyrer halff partin, fæ Byschriffarans hönd par fyrer och loffar pad. Enn pegar ieg atte pad att heimta, fæ ieg kun extract, och hans attest ad hönum være forbodit aff schifftaforvaltorunum ad lata mig faa meira. Ieg sende en och önnur beschichelse, maa þar taka bevilging vppa ad forkynda þeim, och kosta huoria reisu hier fra; sialffer voru þeir i sokinne, s. 397 sialffer attu þeir att vtstedia bevilging, ad for kynda þad fyrer sier. Amptmanden behelldur peingunum, och thil forna var mier neitadur retturin i hans nærveru. Ieg bid vm fullkomin vtschrifft aff badum schifftunum, gior beschichelse þar vm, verdur neitad. Schriffa þa thil stifftamptmand Paavisch, hann befalar, ad þad schyllde mier vtstediast; þeir achta eche þad, vard þar fyrer neiddur thil att sækia Hans Maytt., att stifftamptmanden mætte hallda þeim thil þetta ad giora; hand fær ordre att assistera mier i öllu effter loven΄, hann befalar þeim ad schaffa mier copie aff baadum schifftabreffunum, ieg fæ þau, enn Byfogeden vndschylder att setia sin 1 hond þar vnder, þui þeir adrer haffue handlad med boena 2 , och self godzet hönum oadspurt, enn þad kiemur eche vid schiffta breffuit. Aff schiffta breffenu fæ ieg sia, ad þeir haffa dæmt mig thil ad affturleggia vtlegget, sem ieg heffue feingid, och missa þessa fordring, eff ieg eche levera handschrifftina. Enn sa domur heffur eche verid giordur, þa þeir forrettudu schifftet, þui effter pad var forrettad, flydu peir mier 100 Rixd. i reidu peningum och Asgeire sidan hina peningana, þo hann leverade þa fra sier. Nu haffa þeir huorche latid forkynda mier domin, mindra exeqverad, eche helldur forfult arrestin, þui heffue ieg supplicerad, att þeir mætte faa befaling att schaffa mier peningana, saa ieg eche schyllde neidast thil att procedera vppa mitt egit. Su supplicatia er i fyrra houst sent vp thil amptmandens erclaring, och mier er och sagt, att peir haffue och so sendt sina erclaring, ieg fornem eche meira þar thil, heffe öngva resolution feingid, heffe po schriffad Obersecreterer Vibe thil pann 16. Iulii och bedit, ieg mætte þo faa resolution och copie aff þeirra ercläring. Asgeir schriffade och saa thil hans handschriffara Hans Muller, och lagde mina vm commissarios Fridrich Tonder och Mathis Tanche, att mier mætte bevilgiast, eff ieg eche kann ad faa betre resolution, þui su fyrsta befaling thil stifftamptmand att hialpa mier thil log och rett, strecher eche thil myndigheit ad vdstedia commissarios, þui eingin parera[r] hönum par i, o-vist þo Vicestadtholder befalade. Nu bid ieg Monfr. ad vera so godan och tala vid Obersecreteran sialffann, ait ieg annad huort mætte faa ordre, ad þeir levera mier peningana, eda befaling vppa þessa commissarios, sem ieg begiera, och þar sem stifftbefalingsmand s. 398 Paavisch fiech kongl. ordrer dem att ordinere, saa maatte de parere. Mig maatte och saa meddelis copier aff deris erclering bæde amptmansins och þeirra. Ieg vænte end nu Monfr. mune koma i höst. Vicestatholder Gabel sagde mier i fyrra i iovurs nærverelse, ad þier værud væntandi i fyrra host. Ieg oscha hann kome snart och vel. Ieg minnist eche betur enn Monfr. haffue sagt mier, ad þau diplomata Ansgario voru gieffin aff Pava och keysara, huor Gronland och Island eru neffnd i, att þau sem Bollandus eda adrer haffa latid vtganga, þar neffnist huorug löndinn. Ieg heffe i Præfatione in Gronlandiam opponerad i mote Trogillum Arncelem 1 , sem stendur so hart vppa þau, och þar sagt, att eff þau noffn findis vtelucht vr odrum exemplaribus (sem och mune vera), þa hialpe eche þad argument mote Arngrimum och Mag. Thorlacium. Bid Monfr. vilie vera so godur och setia i þann locum i Præfationem, eff þad so finst. Þegar ieg fæ breff fra Monfr., schriffa ieg afftur, eff Gud sparir liff och heilsu. Hier med þeim hæsta befalader forbliff

Monfr.
aludlegaste pienari
Þormodur Torffuason.

Stangeland i Carmsund
d. 5. Octob. A° 1705.