Jónsson, Eyjólfur BREV TIL: Magnússon, Arní FRA: Jónsson, Eyjólfur (1725)

[SOGNEPRÆST EYJÓLFUR JONSSON] TIL A[RNE] M[AGNUSSON]. 1725.

Efter egh. koncept i Islands landsbibliotek (Jon Sigurdssons sml. 270, 4to). Takker for brev af 5. juni og medfølgende tilsendelser, deriblandt Jormóðs (Torfæi) Res Færöenses og biskop Magnus testament. Besvarer A. M.s spørgsmál: 1. Bekræfter afd. Sigurd Bjørnssons antagelse, at præsten Jón Pálsson bærer navnet Maríuskáld; kan selv J. P.s og biskop Jón Arasons Maríuvísur fra sin ungdom »og lærdi þær, er sra. Joni eignast, af exemplari skrifudu aa pappyr fljott, vel skirt, nockut gömlo, er Jon Hjörtsson sunnlendingr, leingi sidan lögrettumadr i Arness sizlo og buandi at Klaustrholum i Grimsnesi, og ecki fyrir mjöc laungu andaþr, sendi nordr til Bards i Fljótum Steinvöro saal. Sveinsdottur med systr minni 1682, þaa eg var þar uppvaxandi XII aara gamall, af þvi þau hofdu ari fyrr kynnst vid aa Mr. i H—dal (sål.), hvar hun var þaa þionustu stulka, en hann kaupa madr; var so skrifat fyrir þvi, sem eg görla man (þar eg gecc so opt þar med ut og inn og qvad vid tón visrnar) Hjer skrifast Mariu visr kvednar af Sra. Joni Paalssyni«. Giver personalia om digteren efter aktstykker og lign. 2. At biskop Gottskálk har været søn af Kenik, som også var fader til biskop Ólafs fader Røgnvald, »fann eg i boc gamallri, godri, þyckri, skrifadri aa pappyr meir skirt enn snoturt, er mjer ledi, sjer leda, kunningi minn fyrir 19 aarum, litinn tima, s. 234nu vidskilinn, og villdi ei mjer segja, hver honum ledi, hversu sem eg leitadi; skrifadi eg or bocinni þar er hjer hermi og fleira annat, er mjer þokti faaheyrt, og sleppti henni sidann, veit þvi alls ecki hvar hún er nu«. Der stod ligeledes, at hirdstyreren Torfi Arason i sit testament, Bergen 1448, havde givet domkirken »spyting (þ. e. 5 vodir, sem þar er utlagt) vadmaala«. 3, Indrømmer, at den senere lagmand Finnbogi Jónsson sandsynligvis er bleven gift år 1467 (ikke 1477). 4. Mener at Einar Haflidasons annal er bleven fortsat af en mand fra sydlandet, og oplyser, at det af ham tidligere omtalte annal-eksemplar var af en dårlig beskaffenhed og ikke skrevet med hr. Sigurds (Bjørnssons) hånd, som det øvrige af den bog, hvori det lå. 5. Efter A. M.s ønske har E. J. henvendt sig til præsten Sæmundur Hrólfsson om »at Һјаа hönum Vİlldut faa antiqvitet nockur, ef hann hefdi; hann qvadst alls ecki hafa þesshaattar og fengit þad hann hafdi epter, þa eg vissi sidarst, Þorsteini Sigurdssyni, nu sislomanni i Mulaþingi, þaa hann skrifadi hjer upp i Dalnum af hendi yckar herra Paals commissariorum 1712«. Deraf var et enkelt kalvskindsbrev, de andre på papir. 6. Har ikke på grund af travlhed og sygdom kunnet afskrive noget »af antiqvis peim«, som han lovede i fjor; »enn brefaboc afa mins saal. sra. Sveins med hans eiginnhendi sendig ydur til eignar, og hafit þjer þar bref hans til lærdra, og lærdra til hans eptir ydar vilja«. 7. Har i sin tid, foruden lagmand Gottrups eksemplar, på þingeyrar afskrevet Olav den helliges saga, men så hastig og uordenlig, at det er næsten ulæseligt (hvad han »vegna vænleiks sögunnar« beklager); dette ekspl. tør han ikke sende A. M., men håber på at kunne levere en renskrift.

Foruden ovenanførte brevkoncept af 1725 findes i J. Sig. 270, 4to en fragmentarisk, udateret koncept, underskrevet E[yjólfur] J[ónsson] og øjensynlig stilet til A. M. Den begynder med en sætning ang. den, som førte den ny lovbog Jónsbók til Island, giver dernæst personalhistoriske oplysninger om præsten Magnús Ólafsson på Laufás og om Jón Guðmundsson, fader til brevskriverens bedstefader, præsten Sveinn på Barð.