F. Barfod.
Björkudden14 April 1885.
Käre Danske Vän!
Jag är tacksam för Deras bref af den 4123) Mars och rörd af dess innehåll. De har börjat ett stort, intressant arbete och kommer mig, som är yngre, att blygas för min overksamhet. Mottag mina bästa välönskningar för detta nya verk och för den 18 Maj! Förtroendet skall bevaras.
Mitt svar på Deras frågor har dröjt, emedan jag velat gifva Dem noggrannare underrättelser om hvad i Helsingfors kan upptäckas för Danmarks historia. Jag kan icke nu göra det, såsom jag önskat, ty jag har ej haft tillfälle att rådfråga vårt univ:s manuskriptsamlingar. Men jag vill icke längre uppskjuta svaret.
För snart 30 år sedan undersökte en af våra yngre forskare, doktor E. Grönblad124), arkiverna i Reval, Riga, Kjöbenhavn och Lübeck för bidrag till finsk historia och hemförde talrika kopior, af hvilka han före sin död hann utgifva endast ett innehållsrikt band af Urkunder, der åtskilligt finnes om Finlands beröring med Danmark och Lübeck under tiden från Kristian I af Oldenburg till och med Kristian II. Detta band af „Nya källor till Finlands Medeltids Historia“ är tryckt i Kjöbenhavn 1857, Blanco Lunds125) tryckeri, F. S. Muhle. — Hvar Grönblads otryckta samlingar finnas, är mig obekant, — jag skall efterfråga dem. — En annan finsk forskare, doktor I. E. Waaranen126), också död, har utgifvit 5 volymer „Samlingar af Urkunder i Finlands Historia“, Helsingfors 1863—1878, och äfven dessa urkunder, kopierade i Moskvas arkiver, innehålla åtskilligt om Danmarks allianser med Ryssland, men då de endast omfatta tiden från 1600 till 1618, ligga de utom tidrymden för Deras nya forskningar. — Från de svenska arkiverna ha vi en mängd tryckta och otryckta samlingar, men dem känner De. — Vårt statsarkiv har lyckats samla en mängd otryckta urkunder rörande Finland, ännu ej katalogiserade. Der finnes troligen ett och annat, som rör Danmark under unionskrigen, men arkivet är samladt under de senaste 20 åren, jag har ej genomgått det. Universitetets äldre s. 67samlingar förstördes till största delen genom Åbo brand 1827. Det är mycket ovisst, om det lönar mödan att De för arkiverna företager en besvärlig resa till Finland, ehuru det annars vore kärt för mig och andra att få se Dem här. Vill De, så skall jag söka få närmare kännedom om hvad här kan finnas rörande Danmark.
Dr Ernst Palmén, nyligen utnämnd professor i finsk historia, är en ung, intelligent man och har senare än jag genomforskat arkiverna. Han är visst beredvillig att lemna upplysningar.
Danmark har dessa tider varit ett samtalsämne mångenstädes äfven hos oss. Vi beklaga djupt den vådliga politiska krisen och vensterns kortsynta blindhet att ställa partiintresset högre än fäderneslandet. Venstern ropar lefve för grundloven, men ur vensterns synpunkt är det grundloven, som bär felet, emedan den likställt de båda tingen, och man skulle ju då anse det konseqvent, at venstern först yrkade på en förändring af grundloven, i stället att vilja herska emot dess bokstaf och ande. Uppstår nu ett verldskrig, som just i detta ögonblick hotar, står Danmark försvarslöst En konflikt mellan England och Ryssland finner bränbara ämnen öfverallt och kan inom få månader antända hela Europa. Neutraliteten blir då en skön dröm och och Sundets port till Östersjön den förträffligaste förevändning för Tyskland att uppsluka Danmark. Nej, käre Barfod, De och jag bedja till Gud om verldens fred, men icke vilja vi se våra folk gå under af inre tvedragt. Vi sympathisera här varmt med allt som i Danmark har hjerta för fäderneslandets fara. Samma störtflod öfversvämmar båda stränderna. Tack för Deras och alla redliga danske mäns och qvinnors uppoffringar för fäderneslandets värn i denna farliga tid.
Krigsfaran har hos oss slagit ned som en bomb midt i lustbarheter och partiträtor vid vår landtdag. Ännu insöfva vi oss i hoppet, att makternas rivalitet och roflystnad skall hejdas af det oerhörda ansvaret för ett verldskrig. Möjligt, att ännu en galgenfrist kan förunnas detta Europa, som dansar och superar i en skog af bajonetter! Men tyvär är kriget endast en tidsfråga. Kampen om Indien och kampen om kapitalet äro båda tidsfrågor, som kunna uppskjutas i dag för att i morgon åter bryta löst. Nationaliteterna äro blott en ny form för kam-s. 68pen om makten, likasom socialismen är blott en ny association för att tillrycka sig njutningen. Der kärlekens religion icke mera är statens kitt, der faller allt sönder i sjelfviska lidelser. Upplösningen måste vara långt gången i ett land, der bönderne i 11 år skickat fritänkare och radikale till folketinget.
I lördags hade vår landtdag s. k. plenum plenorum, der alla fyra stånden gemensamt diskuterade en grundlagsfråga. Det gällde en förändring af bestämmelserna för val till borgareståndet — beloppet af census och den graderade röstskalan. Härtills har svenska partiet (högern) haft pluraliteten i adeln och borgareståndet, medan finska partiet (venstern) beherskat preste- och bondestånden, hvarför många reformer gått om intet genom två stånd mot två. Man stred nu om öfvervigten i borgareståndet, beroende på census, och diskussionen varade nästan oafbrutet från kl. 6 på aftonen till kl. 6 på morgonen, utan att man lyckades blifva ense. De ser häraf, att vi efterapa äldre nationer. Men höger och venster betyda hos oss endast sociala meningsstrider, i det att vår höger strider för den svenska talande herremannaklassens öfvervigt, medan venstern vill lyfta massorna, som tala finska, till bildning och inflytande. I rent politiska frågor är vår venster konservativ och vår höger liberal, för att ej säga radikal.
I Ryssland rör sig allt mera afunden mot vår separata ställning som en konstitutionel stat. Man lägger nu hög tull på finska fabrikater, under det att de ryska införas tullfritt till oss.
Min dotter Eva hemkom nyss från några dagar i Helsingfors, der hon hört Herman Bang127). Fruntimmer och ungdom öfverhölja denne Deras landsman med blommor. Han har läst om Turgenief, Ibsen och Björnson, hvarefter han skal uppträda på scenen. Min dotter påstår, att H. B. är bättre än sitt rykte och ett geni. Möjligt. Att han är kokett, är icke värre, än att d’Israeli-Beaconsfield128) i sin ungdom var känd som den förste sprätten i London.
Af Deras bekanta i Helsingfors delar B. O. Schauman sin tid mellan Konstföreningen och landtdagen, medan V. Heikel gör hvad han förmår för ett centralinstitut i gymnastik.
Framför min aktningsfulla helsning till Deras trogna maka och Deras barn! Jag skulle sända åt Deras barnabarn min till s. 69julen utkomna bok129), men den utkommer till nästa jul på norska i Kristiania och blir då bättre förstådd. I stället sänder jag Dem mitt poem till Lönnrotsfesten, hvilket jag trodde mig hafva tillsändt Dem redan förut.
Gud vare med Dem och Deras gamla Danmark.
Trofast vänskap!
Z. Topelius.