Danmarks Breve

BREV TIL: Povl Frederik Barfod FRA: Zacharias Topelius (1887-12-30)

F. Barfod.
Björkudden30 Dec. 1887.

Käre Barfod!

Det är nu mer än ett år (Nov. 1886) sedan vi utbytt ett ord med hvarandra153). Jag kan icke låta ett nytt år gå in, utan att sända Dem och Deras egna en hågkomst. Ett år är så litet för de unga i kraftens morgon: för oss gamla, som räkna dagar, betyder det mycket. Jag ville så gerna veta, huru De nu ha det, ni redlige, trogne, käre vänner derborta i kongens by154); — hvilket mått af helsa och lycka Gud förunnat Eder, gamla och unga, och särskildt veteranen i Danmarks häfder, fosterlandsvännen, kämpen för rätt och sanning, F. Barfod. Jag längtar att än en gång höra Danmarks röst tala med Barfods läppar och med hans trogna hjerta. Skrif till mig endast två rader, att Du ännu lefver och kan arbeta för ditt land, jag begär icke mer, om din hand darrar. Sverige låter mig ännu höra sin röst genom C. A. Wetterbergh, som är äldre än Du: — hans hustru skrifver, men han dikterar. Norges röst är icke alldeles stum, men talar genom en yngre stämma, Velhavens dotter. Jag har mist Kristian Daa155). Från Danmark kommer också en annan yngre röst, och kommer ofta nog till vår glädje, Arnold Gamel156). Vi veta något när hvad der rör sig i kongens by, han är ju högerman, också han, och älskar sitt fädernesland. Men helst vill jag höra den gamla rösten tala, — han, som hemtar sin kraft af Guds kraft och af kärlekens evangelium. —Vi hade ju också Georg Brandes157) i Helsingfors för ett år sedan; han höll föredrag, som icke förstodos, jag var ej der, jag har intet förtroende för kosmopoliter och jude-humanister.

Finland har landtdag i Januari, för första gången med motionsrätt sedan 1772. En ny strafflag, der cellfängelset er- s. 91 sätter både dödsstraffet och Sibirien, samt den första dissenterlagen äro de vigtigaste frågorna. Dödsstraffet har ej blifvit tillämpadt sedan 1825, men nu begära några landkommuner dess återinförande. Dissenterlagen har i 15 år stått på dagordningen, men ej kunnat genomföras, emedan vi ej få vidröra grekiska kyrkan. Nu vill man lagstifta blott för protestantiske dissenters. Språkfrågan är i lag afgjord på basen af likställighet mellan svenska och finska, men partiernas ultras fortfara att kifvas om makten. Mycken splittring fortfar, och ryska pressen begagnar den att ihärdigt angripa vår konstitution.

Björkudden med barn och barnabarn står fortfarande under englavakt. Vår gemensamma jul har firats i Borgå några steg från Runebergs graf, nyåret firas här. Vi bo i Guds kärlek, och Herren är vår herde.

Och i denna kärlek nedkalle vi välsignelsen öfver det ingående nya året för våra danska vänner i deras hem, för fader och moder, för barn och barnabarn. Guds allmakts hand beskärme Eder nu och alltid!

Till häfdatecknaren må jag tillägga en önskan äfven för folkens välgång. Må gamla Danmark uppresa sig i endrägt och kraft att, rotadt i Herrens fruktan, stå emot alla den kommande tidens faror! Må likaledes Finland och dess skandinaviska bröder stå endrägtige på den eviga sanningens grund och alla folk tillvexa i Herrens kunskap. Ty utvecklingens svindlande fart antyder, att tidernas ände stundar.

Lef väl! Eder tillgifne

Z. T.