Topelius, Zacharias BREV TIL: Barfod, Povl Frederik FRA: Topelius, Zacharias (1883-03-16)

Björkudden16 Mars 1883.
(Helsingfors)
Barfod

Käre Danske Vän!

De skall hafva tack för Deras kärkomna bref af 7 Januari! Gör Dem intet bekymmer, om der gå veckor, månader eller år mellan bref till mig! De har annat att tänka på, och Deras finske vän är visst icke något mönster för en regelbunden korrespondens. Men skrif, när det faller Dem lägligt, det skall glädja mig, jag sätter högt värde på några rader från Dem! Är s. 36jag icke lycklig, som har Barfod i Danmark och Wetterbergh56) i Sverige och får utbyta tankar med två män, af hvilka den ene förenar i sig det bästa af Danmark, den andre det bästa af Sverige? De är Deras folks samvete, Barfod, såsom Wetterbergh Sveriges, jag tycker mig höra folken tala med edra röster. En kort tid hade jag äfven en Norrman, som i sig förkroppsligade det bästa af Norige, det var Christian Daa57). Han finns icke mer, jag saknar honom mycket och står nu i förtrogen bref-vexling blott med en intelligent och varmhjertad lärarinna i Bergen, Dorothea Selboe58). Ida Velhaven59), dotter till skalden, en älskvärd flicka, korresponderar med mina döttrar.

Ja, De bär Danmark inom Dem, Barfod! Gud låte Dem länge få bära det och verka för fäderneslandet! Den nya tiden behöfver odelade hjertan och veteraners erfarenhet. Jag förstår huru hvarje framsteg i Danmark gläder och hvarje förvillelse smärtar Dem. Det är en jäsande, oroligt jägtande tid, i hvilken vi lefva. Öfverallt oförnöjsamhet med det goda vi ega och oklart famlande efter ett okändt bättre nytt. Hvad skola våra barn upplefva? Det borde politiskt vara en lycka att hafva ett tryck, en pression öfver sig, emedan detta tryck manar till en-drägt. Danmark har öfver sig Tyskland, Finland har öfver sig Ryssland, — två jättelaviner, som hota att nedstörta öfver oss och hvilka vi blott med endrägtig kraft kunna hålla tillbaka. Men i stället att möta dem med fast förenade krafter, splittra sig våra folk i den blindaste tvedrägt. I Danmark strider man om ministère, system, parlamentarism, försvarsfrågan. Hvad äro ministère, system, parlamentarism och folketingsvälde annat än öfvergående former, — och hvarje form är god, när den besjälas af lagbunden frihet, men ond och andelös, när den icke gör det. Försvarsfrågan, det är något annat, den gäller folkets tillvaro. Ack, de vise patrioterne, som vilja intala oss, att Danmark och Sverige och Finland kunna med ett penndrag af Europas diplomater förskaffa sig en obeväpnad neutralitet, enkom för att bespara oss utgifter för armé och flotta! Finns då ingen historia, eller finns ingen lifserfarenhet vid våra egna portar, som lärt desse herrar, att det folk, som ej kan försvara sig, går under och är värdt att gå under? Hvarje måttligt begåfvad elev i en folkskola har läst sin historia bättre, än desse herrar i folke-s. 37tinget och Sveriges andra kammare. Här i Finland ha vi ock vise män, som skrika mot värnepligten för att de ej vilja betala den, men jag bör tillägga till våra landtdagars heder, att en öfverväldigande majoritet voterat värnepligten i det manliga syftet, att vi ej utan fara och nesa kunna låta ryske soldater försvara våra gränser och bevaka våra fångar. Som De vet, upprinner vår tvedrägt ur andra källor. Hos oss strida språkpartierna om magten och äflas att klyfva det enda, odelbara folket i två stridande läger. Ultras rasa på båda sidor och sönder-klösa hvarandra, men en center bildar sig småningom. De vet ock, att jag tillhör dem, som vilja ett finskt Finland, stödande sig på skandinavisk kultur, men utvecklande sig fritt efter eget skaplynne. Detta är icke mer en partifråga, det är en historisk nödvändighet, det är folkens naturlag, alltså framtidens programm. Och i medvetande deraf, hör jag stridens böljor brusa långt från mitt landtliga lugn, utan att derför misströsta om fäderneslandet.

Så skall De ock, käre Barfod, betrakta Danmarks tvedrägt. I dag upprör folketinget himmel och jord mot ministeren Estrup; i morgon väntas kanhända en preussisk armekorps vid kusten af Lilla Bält, och då skall Danmark åter stå upp som en man. Men det är sant nog, att mycket, som bordt göras nu, är då för sent, — och derför heder åt de danske fruer och piger, som tänka på sitt fäderneslands faror och läst sin historia bättre, än mången man!

Jag tackar Dem för Deras historik öfver dansk literatur till julen. Erslevs Margrete vill jag göra bekantskap med; jag ställer Margrete högt. Är det samme Erslev, som nyss blifvit professor vid Kjöbenhavns universitet?

Härifrån är intet nytt af större vigt att berätta. Man fortfar att samla och utgifva oväntade skatter af finsk folktradition och att rikta den unga literaturen på finska språket med öfver-sättningar af utlandets bästa verk på alla områden. Så utkommer nu Vebers60) utförliga verldshistoria med illustrationer på finska. Det är förunderligt, huru en så fåtalig publik, till stor del bönder, kan uppbära så dyra förlagsartiklar. Men vårt folk läser mycket, och folkbiblioteker med läsesalar finnas nästan öfverallt.

I vår svensk-finska literatur utgifver Castrén61) värdefulla s. 38historiska öfversigter för tidrymden 1808—1830, och E. Bergh62) har börjat en serie af källstudier öfver Finlands styrelse och konstitutionela utveckling i nyaste tid.

Jag reviderar för närvarande 4:de upplagan af Boken om vårt land samt 7:de upplagan af Fältskärns Berättelser, illustrerad. Våra skolor behöfver en ny biblisk historia, och man har uppmanat mig att försöka. Om så sker, torde jag närmast följa Vollrath Vogts63) större bibelhistoria; känner De detta mycket spridda och förtjenstfulla arbete? Det gäller att vara trogen bibelordet, enkel och lättfattlig, men undvika det, som i vår tid kan såra de sedliga känslorna.

Min hustru har icke varit frisk denna vinter, och äfven annars har årets början pröfvats med sjukdomar. Vårt hopp har stått till den store Läkaren för all kroppens och själens brist, och han har underbarligen hulpit äfven oss. I öfrigt har vintern varit sträng och snörik med höga drifvor och fasta isar, som ännu qvarligga.

Gud gifve Dem bättre helsa detta år, käre Barfod! Om möjligt, flytta på landet, der är lugnare! Framför min tacksamma helsning till Deras Fru! Moder och döttrar helsa Dem kärligen härifrån.

Deras alltid tillgifne
Z. Topelius.

Mina döttrar återvände på hösten, tacksamma för mycken dem bevisad vänskap i Kjöbenhavn och med ett godt minne af Deras vänlighet emot dem.