Berzelius, Jöns Jacob BREV TIL: Zeise, William Christopher FRA: Berzelius, Jöns Jacob (1847-03-30)

Stockholmd. 30 Mars 1847.

Högtärade Herr Professor!

Emottag min hjertliga tacksägelse för det vänskapsfulla brefvet af d. 26 febr. som jag först feck ensamt, sedan efter et par veckor Oversigten och efter ännu en flaskan med Carotin, för hvilka interessanta meddelanden jag är i hög grad erkänsam. I den Årsb. hvarmed jag nu är sysselsätt tager jag mig den friheten att meddela Herr Professorens uptäckter.

Har Herr Professoren bemerkt att De Sain32) (Comptes Rend. 7 Dec. 1847.) upger att man af jodens omedelbara verkan på kali-xanthat, skall erhålla en kristalliserad kropp, olöslig i vattan, löslig i alkohol, som skall bestå af C4 H10 O2 + CS2, det vill säga att man dervid tillika får jodkalium, hvars syre stannar i den nya kroppen. Denna upgift ser besynnerlig ut och blir det ännu mer, då han tillägger att den vid + 160 0 förvandlas till C4 H10 O + CS2, utan att upge hvad som blir af den ena syreatomen. Han har fått dylika föreningar af methyl- och amyl-xanthater. Huru kan det hänga i hop med denna upgift?

Vid mina arbeten rörande eterarterna för den nya uplagen af Lärboken har det förefallit mig ganska sannolikt att den åsigt hvarefter vi hittils upfatta denna föreningsart icke kan vara den rätta, utan att den måste uttryckas med (C4 H10 O + C 2) + 2 (C4 H10 S + C|| 2) och att till ex. Kalisaltet är

(KC + ÆC) + 2 (K| C|| + Æ | C||).

Derigenom blifver vi aldeles quitt den undantags-föreställningen att en svafla ger ett neutralt salt med en syrebasis. När vi uplöse f. ex. As ||| i en lut af kali, så ser det väl alldeles så ut, som förenades svaflan med kalit alldeles oförändrad, hälst saltsyra utfäller den till oförändrad qvan-s. 25titet; men af andra försök känna vi den vexel, beståndsdelarna både vid uplösningen och fällningen undergå, Det samme måste också inträffa vid bildning och sönderdelning af xanthaterna.

Heintz33) har tillskrifvit mig att det egna ämne han och Pettenkofer34) funnit i urin, och som Heintz tog för en syra, är ingen ting annat än Chevreuls35) kreatin, som således måste bildas äfven i menniskans muskler och derifrån bortföras med Urin. Det ur hönskött erhållna kreatin har efter hans försök alldeles samma egenskaber och sammansättning, som det ur urin erhållna. —

Jag minnes ej om jag i något föregående bref berättat om Fritzsches36) och Struves37) nya Osmium-knallsyra, som, efter deras nyligen fullbördade analys deraf, består af Ös + Os N̅. Dess kalisalt fås då osmiumsyradt kali, med kali i öfverskott, blandas med ammoniak och afdunstas, hvarvid saltet anskjuter i gula octaëdrar. Den kan flyttas på andra baser, till och med hafva en kort, men snart öfvergående, tillvaro i fritt vattenhaltigt tillstånd. Dess egenskap af knallsyra styrkar på ett oväntadt vis den åsigten att den vanliga knallsyran håller en quafvmetall i förening.

Rörande det hårda ämnet i pergamotter och stenpäron, så har jag någonstädes, jag tror i en afhandling från den Utrechtska skolan, sett att det skall vara samma ämna, som finnes i nötskal, i phytelephas, macrocarpus o. s. v. det vill säga en form af lignin. — Om jag skulle föreslå ett försök till pröfning deraf, så blefve det behandling med en blanning af rökande Salpetersyra (e.v. I.5) och concentrerad svafvelsyra, för att se om det bildar ligninkrut och efter torrkning, förbrinner utan kolåterstod, hvarmed lignin skiljer sig från alla nu kända vextämnen, som gifva detonerande föreningar med salpetersyra.

Med upriktig högaktning och tillgifvenhet

Jac. Berzelius.