Danmarks Breve

BREV TIL: Johan Georg Forchhammer FRA: Sven Nilsson (1822-08-25)

1.

Lundden 25 Aug. 1822.

Min kära Bror!

I förgår återkom jag från min resa åt Södra Skåne, hvarpå jag användt öfver 3 veckar. Enligt löfte vill jag här meddela Dig mina iakttagelser. Den gröna Sanden fann jag afväxlande med stenhårda lager af 1 å 1 1/2 alns mäktighet och verkliga Sandlager af grönaktig färg. Både i stenen och sanden träffas samma petrefacter neml. en stor Am oni tes ofta af 1 alns diameter, med rörliga leder (Ammonites frondosus1) ?) en art Den tal i um, en mängd pectiniterm. m. samt et spetsigt och krökt petrefact, som jag förmoder vara mundelarna af en Sæpia. — Det som mest förvånade mig var dock fyndet af ett stort ben af circa 7 tums längd och 2 a 3 tums tjocklek, som satt i hårda stenen. Det är bestämdt af något vertebraldjur. Jag har anledning att tro det tillhöra slägtet Testudo. — Vid Kiwik, Widsköfle &c förekommer äfven gröna sanden; men är hittills endast funnen i block. Här är han mycket olik den vid Swenstorp och består af en lös, teml° grof kiselsandsten med kalk till kittämne; men igenkännes lätt af sina petrefacter m. m.

Den trakt på hvilken dessa block finnas består af en sand som synes vara denna bergart förvittrad. Månne ej fasta lager kunna träffas under sanden? — Tydliga Auflagerungen äro, som Du vet, här i Skåne mycket sällsynta att träffa. Hvarpå gröna sanden hvilda, kan jag ej afgöra; men öfver honom tyckes ligga Lera med tunna afvekslande sandlager. Deri inga petrefacter. — Var god och gif mig anvisning på eller låna mig något som dugar s. 48 att läsa om denna formation och de deri funna petrefacter. Hvad Du sänder mig skall med noggranhet och tacksamhet återsändas.

Sydligaste udden af Skåne består af en stor sandhed af mer än en qvadratmils vidd. Jag trodde förr att denna sand var strandsand, uppkastad af hafvet; men jag är nu af helt andra tankar. Denne sand är verkel“ en egen sjelfständig Bergart som ganska säkert är äldre än den sista stora catastrofen eller geschiebe perioden. I denne bergart, som der den ej blifvit utsatt för luftens åverkan är något sammanhållande, träffas bitar af brunkol och det är äfven till denna bergart som Bern stenen hörar. Den fortsätter sig otvifvelaktig under Östersjöns bädd till Preusiska kustländerna m. m.2)

(Gränsen mellan denna Bernstensförande sand och din Torfsandsten torda ej alltid vara så lätt att uppdraga.) *)

Var god och skaffa mig något som duger att läsa om de preusiska Bernstens grufvorna. Har man der bestämdt den bergarts relativa ålder hvari Bernstenen förekommer? Den är ju alltid yngre än kritan? Besynnerligt är det dock att man vid södra Skånes kust öfverallt påstår sig komma till sand då man genomgräfver kritlagret; men sjelf har jag ei ånnu fått se denna sand.

Skulle det vara möjligt att den är identisk med den Skanörska, bernstensförande??? Att slutta af läget af flintan der den närmer sig sandheden synes dette ei otroligt; men det strider ju mot all erfarenhet.

Skrif snart till mig. Hälsa Prof. Reinhardt från

Din hengifne Vän

S. NILSSON.

Härnäst skall jag meddela Dig flera af mina iakttagelser. Nu tillåter ej tiden mera.